Andrew Strong på Berns

Andrew Strong – Berns

När Andrew Strong klev upp på scenen på Berns var det som att kastas rakt in i en tidskapsel av 90-talsnostalgi och irländsk soulenergi. Rösten är fortfarande lika kraftfull och raspig, och det dröjde inte länge förrän publiken var med på tåget – även om det mest var ett tåg av trogna fans snarare än nya generationer.

Scenframträdandet

Strong levererade med pondus och närvaro. Hans röst har fortfarande samma tyngd som när han slog igenom med The Commitments, och han visade tydligt att han inte bara lever på gamla meriter. Kvällen bjöd på flera låtar från soundtracket – “Mustang Sally”“Chain of Fools”“Take Me to the River” – men också annan klassisk soul och blues. Bandet bakom var tajt och samspelt, med en blåssektion som gav liv åt varje refräng.

Det var inte en uppvisning i nostalgi, utan snarare en hyllning till musiken som format honom. Mellansnacken fanns där, men när Strong sjöng behövdes egentligen inga ord – rösten bar hela vägen.

Publiken och stämningen

Publiken på Berns bestod till största delen av dem som såg The Commitments när den var ny – en hög medelålder, men också en varm och engagerad publik. De yngre lyste med sin frånvaro, men det märktes inte på stämningen. Från mitten av konserten började folk röra sig allt mer, klappa i takt och dansa allt vidare svängar. När “Mustang Sally” kom mot slutet exploderade rummet i ren glädje.

Berns som scen

Berns visade sig vara rätt plats för en kväll som denna. Den klassiska salongen, ljuset och akustiken skapade en elegant inramning åt Strongs soulshow. Ljudet var överlag bra, även om basen ibland dränkte sången i de mest intensiva partierna.

Höjdpunkter

  • “Chain of Fools” – kvällens mest laddade stund.
  • Bandets energi och systerns röst.
  • Den avslutande “Mustang Sally”, som fick hela Berns att gunga.

Helhetsintryck

Andrew Strong levererade en kväll fylld av själ, svett och värme. Det var inte hela Commitments-soundtracket, men tillräckligt mycket för att väcka både minnen och danslust. En kväll som påminde om varför soulens kraft är tidlös – även om publiken till största delen hade upplevt den redan första gången.

Betyg: 4 av 5
Rösten, energin och känslan finns kvar. Det gungade gott på Berns.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *