En efterlängtad återkomst
Efter flera års tystnad och två inställda kvällar tidigare i veckan på grund av Thom Yorkes halsproblem, var förväntningarna på Radioheads fjärde försök i Köpenhamn nästan elektriska. Publiken hade väntat länge, och när bandet väl klev ut på scenen var det som om hela Royal Arena drog en kollektiv suck av lättnad.
Setlisten – en resa genom karriären
Kvällen bjöd på en setlist som sträckte sig över nästan tre decennier av musik, från The Bends till A Moon Shaped Pool. Det var en balans mellan klassiker, djupare spår och publikfavoriter.
- Öppningen med “2 + 2 = 5” och “Airbag” satte tonen direkt – politisk vrede och kosmisk rock i symbios.
- “Jigsaw Falling Into Place” var en av kvällens mest drivna stunder, med ett band som spelade med nästan punkig intensitet.
- “Nude” och “Reckoner” från In Rainbows blev hypnotiska ögonblick där Yorkes falsett svävade över Greenwoods gitarrtexturer.
- “Pyramid Song” var som att sjunka ner i en annan dimension – publiken stod nästan helt stilla, fångade i låtens märkliga rytmik.
- “No Surprises” fick hela arenan att sjunga med, medan “Optimistic” och “Bodysnatchers” påminde om bandets mer rockiga ådra.
- “Exit Music (for a Film)” och “Street Spirit (Fade Out)” var kvällens mest hjärtskärande stunder – en påminnelse om varför Radiohead fortfarande är ett av världens mest känslomässigt drabbande band.
Encores – katharsis och extas
När bandet återvände för extranumren blev det en kavalkad av favoriter:
- “Let Down” och “Weird Fishes/Arpeggi” fick publiken att sjunga som i extas.
- “Idioteque” förvandlade arenan till ett elektroniskt kaos, med Yorke dansande som besatt.
- “Paranoid Android”, dedikerad till de fans som missat de inställda spelningarna, blev kvällens mest explosiva nummer – ett mästerverk i flera akter.
- “There There” avslutade med tribalrytmer och ett band som fortfarande kändes hungrigt, trots sin långa karriär.
Publiken och atmosfären
Det som gjorde kvällen unik var inte bara musiken, utan också publikens intensitet. Efter två inställda kvällar var känslan av tacksamhet och förväntan enorm. Varje låt möttes av jubel, men också av respektfull tystnad när musiken krävde det. Royal Arena kändes stundtals som en kyrka, stundtals som ett kaotiskt dansgolv.
Bandets prestation
Trots Yorkes tidigare sjukdom var rösten stark, klar och känslomässigt laddad. Jonny Greenwood och Ed O’Brien vävde ljudlandskap som var lika vackra som de var obehagliga, medan Colin Greenwood och Phil Selway höll allt samman med precision. Det var en påminnelse om att Radiohead inte bara är ett band – de är ett kollektiv som skapar konst på scen.
Slutsats
Radiohead i Köpenhamn den 5 december 2025 var mer än en konsert – det var en ritual, en katharsis och en påminnelse om musikens kraft. Setlisten var en perfekt balans mellan klassiker och djupare spår, och publiken fick en upplevelse som kändes både retrospektiv och vital.
Betyg: ★★★★★★ (6/5) – En kväll där Radiohead bevisade att de fortfarande är det mest kompromisslösa och känslomässigt drabbande arenaband världen har.