NoFo Hotel, Stockholm / Studio 4, Radiohuset
Genom Natten är duon som lyckas göra mörker till något varmt. Joel Sjöö och Alessandra Günthardt rör sig i ett ljudlandskap där elektronisk pop möter vemodig lyrik, och där varje ton känns noggrant placerad. Jag såg dem två gånger – först på NoFo Hotel, sedan i Studio 4 i Radiohuset – och fick två helt olika upplevelser av samma värld.
På NoFo satt de ensamma i ett hörn i det lilla rummet. Bara två personer, Alessandra spelar på ett instrument jag glömt namnet på och Joel har en gitarr. Det blev intimt, nästan andmäktigt. Alessandras röst bar hela rummet, klar men med en sårbar kant, medan Joel vävde ljudbilder runt henne med precision och känsla. Lite mer nasal live, på skiva låter hon ibland som Miriam Bryant. Stämningen var stilla, men aldrig statisk – snarare som ett tyst samtal mellan två människor som vet exakt var de har varandra. När publiken andades ut mellan låtarna kändes det som om även de var en del av den där kommunikationen, ett kollektivt andetag i ett rum där varje ljud, varje ton, betydde något.
I Radiohuset växte allt. Med två extra musiker fick låtarna en fylligare puls och mer dynamik. Det som tidigare känts drömskt och inåtvänt blev nu mer pulserande, utan att förlora sin själ. Studio 4:s akustik gav dessutom musiken en nästan sakral dimension – klangen svävade länge i luften, som om väggarna själva ville vara med och sjunga. Joel rörde sig mer nu, blickade ut mot publiken, medan Alessandra sjönk in i musiken som i trance. Det var fortfarande Genom Natten, men med en annan energi – som om deras universum fått en egen gravitation.
Det mest fascinerande är kanske hur de lyckas balansera kontraster: ljus och mörker, elektronik och akustik, närhet och distans. Deras låtar bär spår av nordisk melankoli, men också något varmare, nästan tröstande. Det är musik för sena timmar, när världen har tystnat och man försöker hitta något att hålla fast vid.
Genom Natten lyckas förena närhet och storslagenhet på ett sätt få svenska akter gör just nu. Två konserter, två uttryck – men samma tydliga känsla: att befinna sig mitt i natten, men vilja stanna kvar där ett tag till. För där, i deras mörker, finns en sorts ljus som man inte hittar någon annanstans.