Mina tankar efter kvällens konsert är blandade. OneRepublic är lite som ett Coldplay light – de har mängder av hits, men rör sig i gränslandet mellan snäll radiopop och lättsmält EDM. Det är musik som vill vara storslagen, men som ofta väljer trygghet framför överraskning.
Från första tonen märktes att detta var ett arenaband som vet vad de gör. Ljusshowen var snygg med LED-väggar, rörliga strålkastare och konfetti redan i öppningen – allt inramat med imponerande precision. Bandet öppnade starkt, med energi och direktkontakt med publiken. Hela arenan vibrerade av förväntan och den där typiska känslan av “nu kör vi”.
Frontmannen Ryan Tedder var självsäker och rutinerad, en frontfigur som vet hur man bygger en relation med publiken. Han är större än resten av bandet. Mellansnacket kändes naturligt, och han delade små historier om bandets resa utan att det blev långrandigt. Ett av kvällens finaste ögonblick kom när bandet förflyttade sig till en mindre scen mitt i publikhavet – ett lugnare, nästan akustiskt avbrott som skapade intimitet i det annars massiva arenarummet.
Kvällen var disponerad mellan gamla och nya låtar. Publiken fick allt de ville ha – från “Counting Stars” och “Apologize” till en osläppt låt, “I need your love”, som fick testas live. Under “I Lived” uppstod ett ögonblick som grep tag: hela arenan sjöng med, och man kunde nästan känna hur texten fick en ny mening i det kollektiva ljudet av tusentals röster. Du vet att det är en populär låt genom att se på mängden av telefoner som börjar filma.
Ljudbilden var imponerande klar. Tedders sång lät stark och kontrollerad, instrumenten satt perfekt i mixen, och Avicii Arenas ofta svårhanterliga akustik verkade inte vara något större problem den här kvällen.
Höjdpunkter:
- Den genuina publikkontakten – Tedder lyckades verkligen nå ut till hela arenan.
- De mer intima inslagen på B-scenen, som bröt upp det annars välproducerade tempot.
- Den oemotståndliga kraften i “Counting Stars”, som lyfte taket och förvandlade hela arenan till en dansande ljuspunkt.
Svagheter:
Det finns det en känsla av att allt är lite för perfekt. Showen är sömlös, välpolerad – men ibland på bekostnad av spontaniteten. De nyare låtarna får inte riktigt samma tryck, och man saknar det där ögonblicket då något oväntat händer.
OneRepublic levererade precis det publiken kom för att få: en storslagen, väloljad och publikfriande arenakonsert. Det var snyggt, varmt och medryckande – men också ganska förutsägbart. En kväll att minnas för känslan och hitsen, snarare än för risktagande.